överse

See also: overse

Swedish

Etymology

From över- +‎ se.

Verb

överse (present överser, preterite översåg, supine översett, imperative överse)

  1. (överse med) to overlook, to disregard (the faults of others), to ignore, to tolerate, to forgive
  2. to oversee, to review, to inspect, to monitor, to survey

Conjugation

Conjugation of överse (class 5 strong)
active passive
infinitive överse överses
supine översett översetts
imperative överse —
imper. plural1 översen —
present past present past
indicative överser översåg överses översågs
ind. plural1 överse översågo överses översågos
subjunctive2 överse översåge överses översåges
present participle överseende
past participle översedd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.