покаꙗти

Old Church Slavonic

Etymology

From Proto-Slavic *kajati.

Verb

покаꙗти • (pokajatiimpf

  1. (reflexive) to repent
    • from the Homily against the Bogumils, 1938-1944:
      ли слꙑшавъше свѧтаꙗ си словеса и покаѭтъ сѧ обращаѭще сѧ отъ прѣльсти еретичьскꙑ, приимѣте ѩ съ радостьѭ
      li slyšavŭše svętaja si slovesa i pokajǫtŭ sę obraštajǫšte sę otŭ prělĭsti eretičĭsky, priiměte ję sŭ radostĭjǫ
      But if they listen to these holy words and repent and turn away from the deceptions of the heretics, welcome them with enthusiasm
  2. (reflexive) to regret

Conjugation

Present tense of покаꙗти
singular dual plural
азъ (azŭ) тꙑ (ty) тъ () вѣ () ва (va) та (ta) мꙑ (my) вꙑ (vy) ти (ti)
покаѭ сѧ (pokajǫ sę) покаеши сѧ (pokaješi sę) покаетъ сѧ (pokajetŭ sę) покаевѣ сѧ (pokajevě sę) покаета сѧ (pokajeta sę) покаете сѧ (pokajete sę) покаемъ сѧ (pokajemŭ sę) покаете сѧ (pokajete sę) покаѭтъ сѧ (pokajǫtŭ sę)

Derived terms

  • покаꙗзнь (pokajaznĭ)
  • покаꙗньѥ (pokajanĭje)
  • покаꙗньнъ (pokajanĭnŭ)

References

  • Бояджиев, Андрей (2016) Старобългарска читанка[1], София