biografar

Norwegian Nynorsk

Noun

biografar m

  1. indefinite plural of biograf

Portuguese

Etymology

From biografia +‎ -ar.

Pronunciation

 
  • (Brazil) IPA(key): /bi.o.ɡɾaˈfa(ʁ)/ [bɪ.o.ɡɾaˈfa(h)], (faster pronunciation) /bjo.ɡɾaˈfa(ʁ)/ [bjo.ɡɾaˈfa(h)]
    • (São Paulo) IPA(key): /bi.o.ɡɾaˈfa(ɾ)/ [bɪ.o.ɡɾaˈfa(ɾ)], (faster pronunciation) /bjo.ɡɾaˈfa(ɾ)/
    • (Rio de Janeiro) IPA(key): /bi.o.ɡɾaˈfa(ʁ)/ [bɪ.o.ɡɾaˈfa(χ)], (faster pronunciation) /bjo.ɡɾaˈfa(ʁ)/ [bjo.ɡɾaˈfa(χ)]
    • (Southern Brazil) IPA(key): /bi.o.ɡɾaˈfa(ɻ)/ [bɪ.o.ɡɾaˈfa(ɻ)], (faster pronunciation) /bjo.ɡɾaˈfa(ɻ)/
 
  • (Portugal) IPA(key): /bju.ɡɾɐˈfaɾ/ [bju.ɣɾɐˈfaɾ]
    • (Southern Portugal) IPA(key): /bju.ɡɾɐˈfa.ɾi/ [bju.ɣɾɐˈfa.ɾi]

Verb

biografar (first-person singular present biografo, first-person singular preterite biografei, past participle biografado)

  1. (transitive) to write a biography of

Conjugation

Further reading