bjälke

Swedish

Etymology

From Old Norse bjalki, from Proto-Germanic *balkô, from Proto-Indo-European *bʰelǵ-.

Noun

bjälke c

  1. a wooden beam
  2. (heraldry) a fess (horizontal band)

Declension

Declension of bjälke
nominative genitive
singular indefinite bjälke bjälkes
definite bjälken bjälkens
plural indefinite bjälkar bjälkars
definite bjälkarna bjälkarnas

Synonyms

References