bråck
Swedish
Etymology
Borrowed from Middle Low German brok, equivalent to German Bruch, from Proto-Germanic *brukiz. Cognate of English breach.
Noun
bråck n
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | bråck | bråcks |
| definite | bråcket | bråckets | |
| plural | indefinite | bråck | bråcks |
| definite | bråcken | bråckens |
Derived terms
- artärbråck
- diskbråck
- femoralbråck
- ljumskbråck
- navelbråck
- pulsåderbråck
- åderbråck
- ärrbråck
References
- bråck in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- bråck in Svensk ordbok (SO)
- bråck in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- Svensk MeSH
- brock in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)