förbjuda

Swedish

Etymology

According to NE: From Old Swedish forbiūþa, probably from Old English forbēodan or Old Saxon forbeodan.[1]
According to SAOB online: From Old Swedish forbiuþa, despite its early use in Swedish it is most probable that it is from Middle Low German.[2]
Both ultimately from Proto-Germanic *furibeudaną, from *furi- + *beudaną.
Cognate with Danish forbyde, Norwegian Bokmål forby, Norwegian Nynorsk forby, forbyde, forbyda, Gothic 𐍆𐌰𐌿𐍂𐌱𐌹𐌿𐌳𐌰𐌽 (faurbiudan), English forbid, German verbieten, Dutch verbieden. Equivalent to för- +‎ bjuda.

Pronunciation

  • Audio:(file)

Verb

förbjuda (present förbjuder, preterite förbjöd, supine förbjudit, imperative förbjud)

  1. to forbid, to prohibit, to ban (to disallow)

Conjugation

Conjugation of förbjuda (class 2 strong)
active passive
infinitive förbjuda förbjudas
supine förbjudit förbjudits
imperative förbjud —
imper. plural1 förbjuden —
present past present past
indicative förbjuder förbjöd förbjuds, förbjudes förbjöds
ind. plural1 förbjuda förbjödo förbjudas förbjödos
subjunctive2 förbjude förbjöde förbjudes förbjödes
present participle förbjudande
past participle förbjuden

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Antonyms

Descendants

  • → Elfdalian: febiuoða

References

  1. ^ förbjuda in Nationalencyklopedin (needs an authorization fee).
  2. ^ förbjuda in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.