facn

Old English

Alternative forms

Etymology

From Proto-West Germanic *faikn, from Proto-Germanic *faikną.

Pronunciation

  • IPA(key): /fɑːkn/

Noun

fācn n

  1. deceit, fraud, guile
  2. treachery
  3. malice, wickedness, evil
  4. crime

Declension

Strong a-stem:

singular plural
nominative fācn fācn
accusative fācn fācn
genitive fācnes fācna
dative fācne fācnum

Descendants

  • Middle English: faken, fakenn, foken