högakta

Swedish

Etymology

hög +‎ akta (value; regard; esteem)

Verb

högakta (present högaktar, preterite högaktade, supine högaktat, imperative högakta)

  1. esteem, respect
    Antonym: ringakta

Conjugation

Conjugation of högakta (weak)
active passive
infinitive högakta högaktas
supine högaktat högaktats
imperative högakta
imper. plural1 högakten
present past present past
indicative högaktar högaktade högaktas högaktades
ind. plural1 högakta högaktade högaktas högaktades
subjunctive2 högakte högaktade högaktes högaktades
present participle högaktande
past participle högaktad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References