högakta
Swedish
Etymology
hög + akta (“value; regard; esteem”)
Verb
högakta (present högaktar, preterite högaktade, supine högaktat, imperative högakta)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | högakta | högaktas | ||
| supine | högaktat | högaktats | ||
| imperative | högakta | — | ||
| imper. plural1 | högakten | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | högaktar | högaktade | högaktas | högaktades |
| ind. plural1 | högakta | högaktade | högaktas | högaktades |
| subjunctive2 | högakte | högaktade | högaktes | högaktades |
| present participle | högaktande | |||
| past participle | högaktad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.