kränga

From Old Swedish krängia, from Old Norse krinkr, from Proto-Germanic *kringaz (“circle, ring”).

kränga (present kränger, preterite krängde, supine krängt, imperative kräng)

1. to heel, to careen

   Fartyget krängde åt babord

   The ship heeled to port

2. (often with a particle specifying a direction, like på or av) to pull (something) over something (or the reverse), with some difficulty, with a wriggling motion or the like, usually of putting on or taking off clothes or putting tires on rims

   Han krängde på sig våtdräkten

   He squeezed himself into the wetsuit / wrangled into the wetsuit

   Hon krängde på sig ryggsäcken

   She hoisted the backpack onto her back

   Han krängde av sig sin trikå

   He peeled himself out of his tights

   kränga ett däck på en fälg

   put a tire on a rim

3. (slang) to sell
4. (slang) to eat

• kränga in Svensk ordbok (SO)
• kränga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• kränga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)