krängia

Old Swedish

Etymology

From Old Norse krinkr, from Proto-Germanic *kringaz (“circle, ring”).

Verb

krängia

  1. heel, careen

Conjugation

Conjugation of krängia (weak)
present past
infinitive krängia —
participle krängiandi, krängiande krängder
active voice indicative subjunctive imperative indicative subjunctive
iæk krängir krängi, kränge —   krängdi, krängde krängdi, krängde
þū krängir krängi, kränge kräng krängdi, krängde krängdi, krängde
han krängir krängi, kränge —   krängdi, krängde krängdi, krängde
vīr krängium, krängiom krängium, krängiom krängium, krängiom krängdum, krängdom krängdum, krängdom
īr krängin krängin krängin krängdin krängdin
þēr krängia krängin —   krängdu, krängdo krängdin
mediopassive voice indicative subjunctive imperative indicative subjunctive
iæk krängis krängis, kränges —   krängdis, krängdes krängdis, krängdes
þū krängis krängis, kränges —   krängdis, krängdes krängdis, krängdes
han krängis krängis, kränges —   krängdis, krängdes krängdis, krängdes
vīr krängiums, krängioms krängiums, krängioms —   krängdums, krängdoms krängdums, krängdoms
īr krängins krängins —   krängdins krängdins
þēr krängias krängins —   krängdus, krängdos krängdins

Descendants

  • Swedish: kränga
This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.