kvitta
Norwegian Bokmål
Alternative forms
Verb
kvitta
- inflection of kvitte:
- simple past
- past participle
Swedish
Etymology
From Old Swedish qvitta, from Old French quiter, from Latin quiētāre.
Germanic cognates include Dutch kwijten (“to quit”), Low German quitten (“to quit”), German quitten, quittieren, Danish kvitte, Icelandic kvitta.
Pronunciation
- IPA(key): /ˈkvɪtːa/
Verb
kvitta (present kvittar, preterite kvittade, supine kvittat, imperative kvitta)
- (impersonal) to not matter
- Det kvittar
- It doesn't matter
- Det kvittar vad jag gör. Juryn sågar mig ändå.
- It doesn't matter what I do. The jury pans me anyway.
- Det kan kvitta
- It's not important / It doesn't really matter / It's no matter ("It may (be allowed to, be let to) not matter")
- 1990, Claes Eriksson, “Gôtt å leva [Gött att leva] [Good to live/be alive]”, in Det ska va gôtt å leva [Det ska vara gött att leva – ô signifies a dialectal vowel sound] [It should be good to live/be alive][1], performed by Anders Eriksson, Jan Rippe:
- Livet är gött [colloquial or dialectal form of gott], världen är stor. Här sitter vi, jag och min bror. Fisken i sjön sover nog nu. Den är nog trött. Eller vad tror du? Det ska va' [vara] gött å [att] leva, annars kan det kvitta. Fint å [att] leva, annars kan det kvitta. Lätt å [att] leva, annars kan det kvitta. Spring inte runt och vela, då sabbar du det hela. Spring inte runt och veva. Det ska va' [vara] gött, gött, gött, gött å [att] leva.
- [The] life is good, the world is big. Here we sit, me and my brother. The fish in the lake is probably sleeping now. It is probably tired. Or what do you think? It should be good to live, otherwise there's no point ("otherwise it may (might as well) not matter" (what happens or the like)). Nice to live, otherwise there's no point. Easy to live, otherwise there's no point. Don't run around and vacillate, then you ruin the whole thing. Don't run around and wave. It should be good, good, good, good to live.
Conjugation
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | kvitta | kvittas | ||
supine | kvittat | kvittats | ||
imperative | kvitta | — | ||
imper. plural1 | kvitten | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | kvittar | kvittade | kvittas | kvittades |
ind. plural1 | kvitta | kvittade | kvittas | kvittades |
subjunctive2 | kvitte | kvittade | kvittes | kvittades |
present participle | kvittande | |||
past participle | kvittad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Related terms
See also
References
- kvitta in Svensk ordbok (SO)
- kvitta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- kvitta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- James A. H. Murray et al., editors (1884–1928), “Kvitta”, in A New English Dictionary on Historical Principles (Oxford English Dictionary), London: Clarendon Press, →OCLC.