mångla

See also: mangla

Swedish

Etymology

From Old Swedish mångel, from Middle Low German mangelen, from Old Saxon mangalōn, from Proto-West Germanic *mangalōn, from Latin mangō (dealer, monger).

Attested since 1527. Cognate with Old Norse manga, Old English mangian, Middle High German mangâri.

Verb

mångla (present månglar, preterite månglade, supine månglat, imperative mångla)

  1. (dated) monger, peddle, hawk

Conjugation

Conjugation of mångla (weak)
active passive
infinitive mångla månglas
supine månglat månglats
imperative mångla
imper. plural1 månglen
present past present past
indicative månglar månglade månglas månglades
ind. plural1 mångla månglade månglas månglades
subjunctive2 mångle månglade mångles månglades
present participle månglande
past participle

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References