mångla
See also: mangla
Swedish
Etymology
From Old Swedish mångel, from Middle Low German mangelen, from Old Saxon mangalōn, from Proto-West Germanic *mangalōn, from Latin mangō (“dealer, monger”).
Attested since 1527. Cognate with Old Norse manga, Old English mangian, Middle High German mangâri.
Verb
mångla (present månglar, preterite månglade, supine månglat, imperative mångla)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | mångla | månglas | ||
| supine | månglat | månglats | ||
| imperative | mångla | — | ||
| imper. plural1 | månglen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | månglar | månglade | månglas | månglades |
| ind. plural1 | mångla | månglade | månglas | månglades |
| subjunctive2 | mångle | månglade | mångles | månglades |
| present participle | månglande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Related terms
- mångel
- månglare
- mångleri
References
- mångla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- mångla in Svensk ordbok (SO)
- mångla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- mångla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)