namn

From Old Norse namn, nafn, from Proto-Germanic *namô, from Proto-Indo-European *h₁nómn̥. Akin to English name.

• IPA^(key): /nɑmn/

namn n (definite singular namnet, indefinite plural namn, definite plural namna)

1. name

   Kva er namnet ditt? ― What is your name?

• stadnamn

• navn (Bokmål)

• “namn” in The Nynorsk Dictionary.

From Old Swedish nampn, namn, from, Old Norse nafn, from Proto-Germanic *namô, from Proto-Indo-European *h₁nómn̥.

• IPA^(key): /namn/

• Audio:

  (file)

namn n

1. name (of a person or something else)
   • 1989, Jakob Hellman, “Hon har ett sätt [She has a way]”, in ...och stora havet [...and the great sea]‎^[1]:

     Och fråga efter hennes namn tror jag inte att jag ska. Jag är lite rädd att hon ska heta nåt som inte låter bra.

     And ask for her name I don't think I should [shall]. I'm a bit afraid she'll be called [that she shall be called] something [or "have a name," which sounds the same] that doesn't sound good.

"My name is X" is idiomatically "Jag heter X."

• heta
• kalla
• nämligen
• nämna
• nämnare
• nämnd
• namne

• namn in Svensk ordbok (SO)
• namn in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• namn in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• namn in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)