heta
English
Etymology
From Ancient Greek ἧτᾰ (hêtă).
Noun
heta (plural hetas)
- The Ancient Greek letter eta, or variants of it, when used in their original function of denoting the consonant /h/.
Translations
variant of the Ancient Greek letter eta when used to denote the consonant /h/
Further reading
Anagrams
Guaraní
Adverb
heta
Determiner
heta
Italian
Noun
heta m or f (invariable)
- heta (old Greek letter)
Japanese
Romanization
heta
Norwegian Bokmål
Alternative forms
Verb
heta
Norwegian Nynorsk
Verb
heta
- inflection of hete:
- simple past
- past participle
Old Swedish
Etymology
From Old Norse heita, from Proto-Germanic *haitaną.
Verb
hēta
Conjugation
present | past | |||||
---|---|---|---|---|---|---|
infinitive | hēta | — | ||||
participle | hētandi, hētande | hētin | ||||
active voice | indicative | subjunctive | imperative | indicative | subjunctive | |
iæk | hēter | hēti, hēte | — | hǣt | hǣti, hǣte | |
þū | hēter | hēti, hēte | hēt | *hǣst | hǣti, hǣte | |
han | hēter | hēti, hēte | — | hǣt | hǣti, hǣte | |
vīr | hētum, hētom | hētum, hētom | hētum, hētom | hǣtum, hǣtom | hǣtum, hǣtom | |
īr | hētin | hētin | hētin | hǣtin | hǣtin | |
þēr | hēta | hētin | — | hǣtu, hǣto | hǣtin | |
mediopassive voice | indicative | subjunctive | imperative | indicative | subjunctive | |
iæk | hēts | hētis, hētes | — | hǣts | hǣtis, hǣtes | |
þū | hēts | hētis, hētes | — | *hǣsts | hǣtis, hǣtes | |
han | hēts | hētis, hētes | — | hǣts | hǣtis, hǣtes | |
vīr | hētums, -oms | hētums, hētoms | — | hǣtums, hǣtoms | hǣtums, hǣtoms | |
īr | hētins | hētins | — | hǣtins | hǣtins | |
þēr | hētas | hētins | — | hǣtus, hǣtos | hǣtins |
Descendants
- Swedish: heta
Rwanda-Rundi
Verb
-heta (infinitive guheta, perfective -hese)
- (transitive) bend
Swedish
Pronunciation
- IPA(key): /²heːˌta/
Audio (Gotland): (file) - Rhymes: -²eːta
Etymology 1
From Old Swedish hēta, from Old Norse heita, from Proto-Germanic *haitaną.
Verb
heta (present heter, preterite hette, supine hetat, imperative het)
- to be called; to have as one's name, to hight
- 1541, Gustav Vasa Bible, Genesis (Första Mosebok), 29:16, page 28 (paragraph 3, line 30)
- Och Laban hadhe twå döttrar / the äldsta heet Lea / och the yngsta heet Rahel.
- (modernized) Och Laban hade två döttrar / den äldsta hette Lea / och den yngsta hette Rachel.
- And Laban had two daughters: the name of the elder was Leah, and the name of the younger was Rachel.
- 1969, Lasse Berghagen, “Teddybjörnen Fredriksson [Fredriksson the teddy bear]”[1]:
- Teddybjörnen Fredriksson, ja, så hette han. En gång var han bara min, och vi älskade varann. Teddybjörnen Fredriksson, hans nos den var av garn. Ja, han var min bästa vän, när jag var ett litet barn.
- Fredriksson the teddy bear, yes, that was his name [so was-called he]. Once he was just mine, and we loved each other. Fredriksson the teddy bear, his nose was made of yarn. Yes, he was my best friend, when I was a little child.
- 1989, Jakob Hellman, “Hon har ett sätt [She has a way]”, in ...och stora havet [...and the great sea][2]:
- Och fråga efter hennes namn tror jag inte att jag ska. Jag är lite rädd att hon ska heta nåt som inte låter bra.
- And ask for her name I don't think I should [shall]. I'm a bit afraid she'll be called [that she shall be called] something [or "have a name," which sounds the same] that doesn't sound good.
- Vad heter du?
- What's your name? [What are-named you?]
- Vad heter det på svenska?
- What is it called in Swedish?
- 1541, Gustav Vasa Bible, Genesis (Första Mosebok), 29:16, page 28 (paragraph 3, line 30)
- to be claimed (often of something dubious)
- I deras egen rapport heter det att de hade bygglov
- In their own report, they claim that they had a building permit
- (obsolete) to call, to name; to command
Conjugation
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | heta | hetas | ||
supine | hetat | hetats | ||
imperative | het | — | ||
imper. plural1 | heten | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | heter | hette | hets, hetes | hettes |
ind. plural1 | heta | hette | hetas | hettes |
subjunctive2 | hete | hette | hetes | hettes |
present participle | hetande | |||
past participle | — |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | heta | hetas | ||
supine | hetat | hetats | ||
imperative | het | — | ||
imper. plural1 | heten | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | heter | het | hets, hetes | hets |
ind. plural1 | heta | heto | hetas | hetos |
subjunctive2 | hete | hete | hetes | hetes |
present participle | hetande | |||
past participle | — |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Etymology 2
Adjective
heta
- inflection of het:
- definite singular
- plural
References
- heta in Svensk ordbok (SO)
- heta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- heta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)