platbranden

Dutch

Etymology

From plat +‎ branden.

Pronunciation

  • Audio:(file)

Verb

platbranden

  1. to burn down

Conjugation

Conjugation of platbranden (weak, separable)
infinitive platbranden
past singular brandde plat
past participle platgebrand
infinitive platbranden
gerund platbranden n
main clause subordinate clause
present tense past tense present tense past tense
1st person singular brand plat brandde plat platbrand platbrandde
2nd person sing. (jij) brandt plat, brand plat2 brandde plat platbrandt platbrandde
2nd person sing. (u) brandt plat brandde plat platbrandt platbrandde
2nd person sing. (gij) brandt plat brandde plat platbrandt platbrandde
3rd person singular brandt plat brandde plat platbrandt platbrandde
plural branden plat brandden plat platbranden platbrandden
subjunctive sing.1 brande plat brandde plat platbrande platbrandde
subjunctive plur.1 branden plat brandden plat platbranden platbrandden
imperative sing. brand plat
imperative plur.1 brandt plat
participles platbrandend platgebrand
1) Archaic. 2) In case of inversion.

Anagrams