rätta

From Old Swedish rǣtta, from Old Norse rétta, from Proto-Germanic *rihtijaną. Akin to rätt +‎ -a.

• Audio:

  (file)

rätta

1. inflection of rätt:
   1. definite singular
   2. plural

rätta (present rättar, preterite rättade, supine rättat, imperative rätta)

1. to correct, to rectify

   rätta mig om jag har fel

   correct me if I'm wrong

2. to mark, to grade, to judge (whether the answers to a test were right or wrong)

   jag har 25 prov att rätta i kväll

   I have 25 tests to mark tonight

3. (sometimes with in) to direct, to align
4. (reflexive) to conform, to comply (with rules or regulations or the like – "align oneself")

   Alla måste rätta sig efter reglerna

   Everyone must comply with the rules

• rikta

• rätta in Svensk ordbok (SO)
• rätta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• rätta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

• träta, tätar