sammanträda
Swedish
Etymology
Verb
sammanträda (present sammanträder, preterite sammanträdde, supine sammanträtt, imperative sammanträd)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | sammanträda | — | ||
| supine | sammanträtt | — | ||
| imperative | sammanträd | — | ||
| imper. plural1 | sammanträden | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | sammanträder | sammanträdde | — | — |
| ind. plural1 | sammanträda | sammanträdde | — | — |
| subjunctive2 | sammanträde | sammanträdde | — | — |
| present participle | sammanträdande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.