slänga

Inherited from Old Swedish slængia, from Old Norse slængja (variants: slyngja), causative to Old Norse slængva (sløngva), ultimately from Proto-Germanic *slangwijaną.

Compare Old Danish slængiæ → slenghe → Danish slænge → Norwegian (bokmål) slenge, Norwegian Nynorsk slengja, Icelandic slengja. Perhaps with influence from Middle Low German slengen (German (Bavarian) schlengen).

• Audio:

  (file)

slänga (present slänger, preterite slängde, supine slängt, imperative släng)

1. to throw, to sling, to toss (carelessly)

   Han slängde cigarettfimpen på marken

   He tossed the cigarette butt on the ground

   Han slängde ryggsäcken över ena axeln

   He slung the backpack over one of his shoulders

2. to throw away, to dispose (of)

   Han slängde grejen han inte behövde

   He threw away the thing he didn't need

3. (reflexive) to throw oneself

   Han slängde sig genom hålet i väggen

   He threw himself through the hole in the wall

4. to swing or dangle with vigorous movements, to flail

   Han slängde med armarna

   He flailed his arms around

   Han hängde i grenen och slängde med benen

   He hung from the branch and flailed his legs

• kasta (bit less sloppy- and more powerful-sounding)

• svinga

• slänga in Svensk ordbok (SO)
• slänga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• slänga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• slänga in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

• glänsa, längas