stridj
North Frisian
Alternative forms
Etymology
From Proto-Germanic *strīdaną.
Verb
stridj
- (Föhr-Amrum) to fight
Conjugation
infinitive I | stridj | |
---|---|---|
infinitive II | (tu) stridjen | |
past participle | streden | |
imperative singular | stridj | |
imperative plural | stridj’m | |
present | past | |
1st singular | stridj | streed |
2nd singular | stratst | streedst |
3rd singular | strat | streed |
plural | stridj | streed |
perfect | pluperfect | |
1st singular | haa streden | hed streden |
2nd singular | heest streden | hedst streden |
3rd singular | hee streden | hed streden |
plural | haa streden | hed streden |
future (skel) | future (wel) | |
1st singular | skal stridj | wal stridj |
2nd singular | skääl stridj | wääl stridj |
3rd singular | skal stridj | wal stridj |
plural | skel stridj | wel stridj |