uppröra

Swedish

Etymology

upp +‎ röra. Cognate of Danish oprøre. Compare English stir up.

Verb

uppröra (present upprör, preterite upprörde, supine upprört, imperative upprör)

  1. upset

Conjugation

Conjugation of uppröra (weak)
active passive
infinitive uppröra uppröras
supine upprört upprörts
imperative upprör —
imper. plural1 upprören —
present past present past
indicative upprör upprörde upprörs, uppröres upprördes
ind. plural1 uppröra upprörde uppröras upprördes
subjunctive2 uppröre upprörde uppröres upprördes
present participle upprörande
past participle upprörd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.