uppror
See also: upprör
Swedish
Etymology
Derived from Middle Low German uprōr. Cognate of Danish oprør, German Aufruhr, Dutch oproer, English uproar.
Pronunciation
Audio: (file)
Noun
uppror n
- a rebellion (armed or non-violent resistance to power)
- De gjorde uppror
- They rebelled
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | uppror | upprors |
| definite | upproret | upprorets | |
| plural | indefinite | uppror | upprors |
| definite | upproren | upprorens |
Derived terms
- upprorisk
- upproriskhet
- upprorsanda
- upprorsfana
- upprorsförsök
- upprorsledare
- upprorsmakare
- upprorsman
- upprorsrörelse
- upprorssignal
- upprorsstämning
See also
Further reading
- uppror in Svensk ordbok.
- uppror in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)