väja

väja (present väjer, preterite väjde, supine väjt, imperative väj)

1. to (temporarily) change direction or course to avoid colliding with something

   I ett chickenrace förlorar den som väjer först

   In a chicken race, the first to turn loses

   Vi kunde inte väja för älgen

   We couldn't dodge (collided with) the moose

2. (figuratively) to avoid

   Han väjer inte för svåra uppgifter

   He faces difficult tasks head-on

3. to yield (give way) to

   I den här situationen ska bilar väja för cyklar

   In this situation, cars should yield to bikes

The thing being avoided follows the preposition för.

• väja undan

• bromsa (“brake”)
• gira (“swerve”)
• tvärnita (“slam on the brakes”)

• väja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)