värn
Swedish
Etymology
From Old Swedish værn, from Old Norse vǫrn, from Proto-Germanic *warīniz. Related to värja (“defend”).
Noun
värn n
- (something that provides) defense (against danger)
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | värn | värns |
| definite | värnet | värnets | |
| plural | indefinite | värn | värns |
| definite | värnen | värnens |
Derived terms
Related terms
References
- värn in Svensk ordbok (SO)
- värn in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- värn in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- värn in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)