värn

Swedish

Etymology

From Old Swedish værn, from Old Norse vǫrn, from Proto-Germanic *warīniz. Related to värja (defend).

Noun

värn n

  1. (something that provides) defense (against danger)

Declension

Declension of värn
nominative genitive
singular indefinite värn värns
definite värnet värnets
plural indefinite värn värns
definite värnen värnens

Derived terms

References