överrumpla

Swedish

Etymology

From German überrumpeln (“to take by surprise”), from German rumpeln (“to rumble; to be noisy”). Cognate of Danish overrumple.

Verb

överrumpla (present överrumplar, preterite överrumplade, supine överrumplat, imperative överrumpla)

  1. blindside (catch off guard)

Conjugation

Conjugation of överrumpla (weak)
active passive
infinitive överrumpla överrumplas
supine överrumplat överrumplats
imperative överrumpla —
imper. plural1 överrumplen —
present past present past
indicative överrumplar överrumplade överrumplas överrumplades
ind. plural1 överrumpla överrumplade överrumplas överrumplades
subjunctive2 överrumple överrumplade överrumples överrumplades
present participle överrumplande
past participle överrumplad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.