φιλομαθής
Ancient Greek
Etymology
From φιλο- (philo-) + the root of μανθάνω (manthánō) + -ής (-ḗs).
Pronunciation
- (5th BCE Attic) IPA(key): /pʰi.lo.ma.tʰɛ̌ːs/
- (1st CE Egyptian) IPA(key): /pʰi.lo.maˈtʰe̝s/
- (4th CE Koine) IPA(key): /ɸi.lo.maˈθis/
- (10th CE Byzantine) IPA(key): /fi.lo.maˈθis/
- (15th CE Constantinopolitan) IPA(key): /fi.lo.maˈθis/
Adjective
φιλομαθής • (philomathḗs) m or f (neuter φῐλομᾰθες); third declension
- loving or fond of learning
- 384 BCE – 322 BCE, Aristotle, Nichomachean Ethics 1175a:
- ὀρέγεσθαι δὲ τῆς ἡδονῆς οἰηθείη τις ἂν ἅπαντας, ὅτι καὶ τοῦ ζῆν ἅπαντες ἐφίενται· ἡ δὲ ζωὴ ἐνέργειά τις ἐστί, καὶ ἕκαστος περὶ ταῦτα καὶ τούτοις ἐνεργεῖ ἃ καὶ μάλιστʼ ἀγαπᾷ, οἷον ὁ μὲν μουσικὸς τῇ ἀκοῇ περὶ τὰ μέλη, ὁ δὲ φιλομαθὴς τῇ διανοίᾳ περὶ τὰ θεωρήματα, οὕτω δὲ καὶ τῶν λοιπῶν ἕκαστος· ἡ δʼ ἡδονὴ τελειοῖ τὰς ἐνεργείας, καὶ τὸ ζῆν δή, οὗ ὀρέγονται. εὐλόγως οὖν καὶ τῆς ἡδονῆς ἐφίενται· τελειοῖ γὰρ ἑκάστῳ τὸ ζῆν, αἱρετὸν ὄν
- orégesthai dè tês hēdonês oiētheíē tis àn hápantas, hóti kaì toû zên hápantes ephíentai; hē dè zōḕ enérgeiá tis estí, kaì hékastos perì taûta kaì toútois energeî hà kaì málist agapāî, hoîon ho mèn mousikòs tēî akoēî perì tà mélē, ho dè philomathḕs tēî dianoíāi perì tà theōrḗmata, hoútō dè kaì tôn loipôn hékastos; hē d hēdonḕ teleioî tàs energeías, kaì tò zên dḗ, hoû orégontai. eulógōs oûn kaì tês hēdonês ephíentai; teleioî gàr hekástōi tò zên, hairetòn ón
- (please add an English translation of this quotation)
- ὀρέγεσθαι δὲ τῆς ἡδονῆς οἰηθείη τις ἂν ἅπαντας, ὅτι καὶ τοῦ ζῆν ἅπαντες ἐφίενται· ἡ δὲ ζωὴ ἐνέργειά τις ἐστί, καὶ ἕκαστος περὶ ταῦτα καὶ τούτοις ἐνεργεῖ ἃ καὶ μάλιστʼ ἀγαπᾷ, οἷον ὁ μὲν μουσικὸς τῇ ἀκοῇ περὶ τὰ μέλη, ὁ δὲ φιλομαθὴς τῇ διανοίᾳ περὶ τὰ θεωρήματα, οὕτω δὲ καὶ τῶν λοιπῶν ἕκαστος· ἡ δʼ ἡδονὴ τελειοῖ τὰς ἐνεργείας, καὶ τὸ ζῆν δή, οὗ ὀρέγονται. εὐλόγως οὖν καὶ τῆς ἡδονῆς ἐφίενται· τελειοῖ γὰρ ἑκάστῳ τὸ ζῆν, αἱρετὸν ὄν
- (with genitive) eager after
- 430 BCE – 354 BCE, Xenophon, Anabasis 1.9.5:
- ἔνθα Κῦρος αἰδημονέστατος μὲν πρῶτον τῶν ἡλικιωτῶν ἐδόκει εἶναι, τοῖς τε πρεσβυτέροις καὶ τῶν ἑαυτοῦ ὑποδεεστέρων μᾶλλον πείθεσθαι, ἔπειτα δὲ φιλιππότατος καὶ τοῖς ἵπποις ἄριστα χρῆσθαι· ἔκρινον δʼ αὐτὸν καὶ τῶν εἰς τὸν πόλεμον ἔργων, τοξικῆς τε καὶ ἀκοντίσεως, φιλομαθέστατον εἶναι καὶ μελετηρότατον.
- éntha Kûros aidēmonéstatos mèn prôton tôn hēlikiōtôn edókei eînai, toîs te presbutérois kaì tôn heautoû hupodeestérōn mâllon peíthesthai, épeita dè philippótatos kaì toîs híppois árista khrêsthai; ékrinon d autòn kaì tôn eis tòn pólemon érgōn, toxikês te kaì akontíseōs, philomathéstaton eînai kaì meletērótaton.
- (please add an English translation of this quotation)
- ἔνθα Κῦρος αἰδημονέστατος μὲν πρῶτον τῶν ἡλικιωτῶν ἐδόκει εἶναι, τοῖς τε πρεσβυτέροις καὶ τῶν ἑαυτοῦ ὑποδεεστέρων μᾶλλον πείθεσθαι, ἔπειτα δὲ φιλιππότατος καὶ τοῖς ἵπποις ἄριστα χρῆσθαι· ἔκρινον δʼ αὐτὸν καὶ τῶν εἰς τὸν πόλεμον ἔργων, τοξικῆς τε καὶ ἀκοντίσεως, φιλομαθέστατον εἶναι καὶ μελετηρότατον.
Declension
| Number | Singular | Dual | Plural | |||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Case/Gender | Masculine / Feminine | Neuter | Masculine / Feminine | Neuter | Masculine / Feminine | Neuter | ||||||||
| Nominative | φῐλομᾰθής phĭlomăthḗs |
φῐλομᾰθές phĭlomăthés |
φῐλομᾰθεῖ phĭlomătheî |
φῐλομᾰθεῖ phĭlomătheî |
φῐλομᾰθεῖς phĭlomătheîs |
φῐλομᾰθῆ phĭlomăthê | ||||||||
| Genitive | φῐλομᾰθοῦς phĭlomăthoûs |
φῐλομᾰθοῦς phĭlomăthoûs |
φῐλομᾰθοῖν phĭlomăthoîn |
φῐλομᾰθοῖν phĭlomăthoîn |
φῐλομᾰθῶν phĭlomăthôn |
φῐλομᾰθῶν phĭlomăthôn | ||||||||
| Dative | φῐλομᾰθεῖ phĭlomătheî |
φῐλομᾰθεῖ phĭlomătheî |
φῐλομᾰθοῖν phĭlomăthoîn |
φῐλομᾰθοῖν phĭlomăthoîn |
φῐλομᾰθέσῐ / φῐλομᾰθέσῐν phĭlomăthésĭ(n) |
φῐλομᾰθέσῐ / φῐλομᾰθέσῐν phĭlomăthésĭ(n) | ||||||||
| Accusative | φῐλομᾰθῆ phĭlomăthê |
φῐλομᾰθές phĭlomăthés |
φῐλομᾰθεῖ phĭlomătheî |
φῐλομᾰθεῖ phĭlomătheî |
φῐλομᾰθεῖς phĭlomătheîs |
φῐλομᾰθῆ phĭlomăthê | ||||||||
| Vocative | φῐλομᾰθές phĭlomăthés |
φῐλομᾰθές phĭlomăthés |
φῐλομᾰθεῖ phĭlomătheî |
φῐλομᾰθεῖ phĭlomătheî |
φῐλομᾰθεῖς phĭlomătheîs |
φῐλομᾰθῆ phĭlomăthê | ||||||||
| Derived forms | Adverb | Comparative | Superlative | |||||||||||
| φῐλομᾰθῶς phĭlomăthôs |
φῐλομᾰθέστερος phĭlomăthésteros |
φῐλομᾰθέστᾰτος phĭlomăthéstătos | ||||||||||||
| Notes: |
| |||||||||||||
Derived terms
- φιλομάθεια (philomátheia)
- φιλομαθέω (philomathéō)
- φιλομαθία (philomathía)
Descendants
References
- “φιλομαθής”, in Liddell & Scott (1940) A Greek–English Lexicon, Oxford: Clarendon Press
- “φιλομαθής”, in Liddell & Scott (1889) An Intermediate Greek–English Lexicon, New York: Harper & Brothers
- φιλομαθής in Bailly, Anatole (1935) Le Grand Bailly: Dictionnaire grec-français, Paris: Hachette
- φιλομαθής, in ΛΟΓΕΙΟΝ [Logeion] Dictionaries for Ancient Greek and Latin (in English, French, Spanish, German, Dutch and Chinese), University of Chicago, since 2011