fä

From Old Norse fé, from Proto-Germanic *fehu, from Proto-Indo-European *peḱu- (“livestock”).

• IPA^(key): /fɛː/

fä n

1. creature, cattle
   • 2016, Lars Lönnroth, transl., Den poetiska Eddan, Atlantis, →ISBN, Den höges tal (Hávamál) §77, page 71:

     Fä dör, fränder dör, en dag dör också du. Ett vet jag som aldrig dör, domen över den döde.

     Cattle die, kinsmen die, one day you'll die as well. One thing I know that never dies, the judgment of the dead.

2. A mindlessly behaving animal

• fäbod
• fäfot
• fägata
• fähund
• fänad
• färist
• förfäa
• flygfä
• folk och fä (“one and all”, literally “man and beast”)

• fä in Svensk ordbok.