frååge

See also: fraage

North Frisian

Pronunciation

  • (Mooring) IPA(key): [ˈfrɔːɡə ~ ˈfraʊ̯ɡə]

Etymology 1

From Middle Low German vrâgen, from Proto-West Germanic *frāgēn.

Verb

frååge

  1. (Mooring) to ask
Conjugation
Conjugation of frååge (Mooring dialect)
infinitive I frååge
infinitive II (tu) fråågen
infinitive III än frååg
past participle frååged
imperative frååg
  present past
1st-person singular frååg frååged
2nd-person singular fråågest fråågedst
3rd-person singular frååget frååged
plural frååge fråågeden
  perfect pluperfect
1st-person singular hääw frååged häi frååged
2nd-person singular hääst frååged häist frååged
3rd-person singular heet frååged häi frååged
plural hääwe frååged häin frååged
  future (schale) future (wårde)
1st-person singular schal frååge wård frååge
2nd-person singular schäät frååge wårst frååge
3rd-person singular schal frååge wårt frååge
plural schan frååge wårde frååge
Alternative forms

Etymology 2

From Middle Low German vrâge, from Proto-West Germanic *frāgu.

Noun

frååge m (plural frååge)

  1. (Mooring) question
Alternative forms
This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.