släcka

From Old Swedish slækkia, from Old Norse sløkkva, from Proto-Germanic *slakwjaną.

False cognate, but possibly related, with English slake.

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -²ɛka

släcka (present släcker, preterite släckte, supine släckt, imperative släck)

1. to cause to stop burning; to put out, to extinguish, etc.

   Antonym: tända

   Brandmännen släckte elden

   The firefighters put out the fire

   Glöm inte att släcka ljusen

   Don't forget to put out the candles

   1. to quench (thirst)

      släcka törsten med ett glas vatten

      quench one's thirst with a glass of water

2. to cause to stop emitting light; to turn off, to put out, etc.

   Antonym: tända

   Det blev mörkt när jag släckte lampan, så jag tände den igen

   It got dark when I turned off the light, so I turned it back on

3. (usually in the past participle) to slake (add water (to quicklime) to produce slaked lime)

• släckning
• utsläcka

• släcka in Svensk ordbok (SO)
• släcka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• släcka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• släcka in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

• läckas