проклѧти

Old Church Slavonic

Etymology

про- (pro-) + клѧти (klęti), from Proto-Slavic *klęti.

Verb

проклѧти • (proklętipf

  1. to curse
    • from the Homily against the Bogumils, line 47:
      ихъ же оучениꙗ проклѧшѧ свѧтии отьци
      ixŭ že učenija proklęšę svętii otĭci
      (please add an English translation of this quotation)
    • from Vita Methodii, 1200510-1200540:
      и въ роукоу ѥго соуть отъ бога и отъ апостольскаго стола вьсѧ словѣньскꙑꙗ странꙑ, да ѥгоже прокльнеть, проклѧтъ, а ѥгоже свѧтить, тъ свѧтъ да боуди.
      i vŭ ruku jego sutĭ otŭ boga i otŭ apostolĭskago stola vĭsę slověnĭskyja strany, da jegože proklĭnetĭ, proklętŭ, a jegože svętitĭ, tŭ svętŭ da budi.
      And from God and the Apostolic See are all the Slavic lands in his hands. Thus, whomever he curses is cursed; but whomever he blesses, may he be blessed.

Conjugation

Present tense of проклѧти
singular dual plural
азъ (azŭ) тꙑ (ty) тъ () вѣ () ва (va) та (ta) мꙑ (my) вꙑ (vy) ти (ti)
прокльнѫ (proklĭnǫ) прокльнеши (proklĭneši) прокльнетъ (proklĭnetŭ) прокльневѣ (proklĭnevě) прокльнета (proklĭneta) прокльнете (proklĭnete) прокльнемъ (proklĭnemŭ) прокльнете (proklĭnete) прокльнѫтъ (proklĭnǫtŭ)