håna
See also: hana
Swedish
Etymology
From Middle Low German hônen, from Old Saxon hōnian, from Proto-West Germanic *haunijan (“to humiliate”). Compare Danish håne.
Pronunciation
- IPA(key): /²hoːna/
Verb
håna (present hånar, preterite hånade, supine hånat, imperative håna)
- to mock, deride, make fun of
- Synonyms: begabba, bespotta, driva med, förlöjliga, göra narr av, narra, reta, smäda
- De hånade honom för hans omoderna klädsel.
- They made fun of him for his outdated clothes.
- Han hånades för sin lantliga klädsel.
- He was mocked because of his rustic clothes.
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | håna | hånas | ||
| supine | hånat | hånats | ||
| imperative | håna | — | ||
| imper. plural1 | hånen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | hånar | hånade | hånas | hånades |
| ind. plural1 | håna | hånade | hånas | hånades |
| subjunctive2 | håne | hånade | hånes | hånades |
| present participle | hånande | |||
| past participle | hånad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Related terms
Further reading
- håna in Svensk ordbok.